Utveckals antingen genom degeneration av klaffarna eller genom dilatation av aortaroten. Leder till en volymsbelastning av vänster kammare med dilatation och hypertrofi som följd. Utvecklas oftast akut i samband med endokardit. Kräver då ofta akut operation (1).

Utredning

UKG

Mätningar

Färgdoppler

Diameter och area på insufficiensen görs där den är som bredast, någonstans mellan aortaklaffen och 10 mm ner i LVOT. Kvoten mellan läckagets diameter och LVOT-diametern samt kvoten mellan läckagets area och LVOT-arean kan då beräknas. Vena contractas diameter är ett bättre mått på AI:ns storlek.

Kontinuerlig doppler

Om stora mängder blod läcker tillbaks från aorta till vänster kammare kommer tryckskillnaden och därmed flödeshastigheterna att avta snabbare än normalt. Tryckhalveringstiden (PHT) beräknas genom att dra en linje från insufficiensens maximala hastighet i början av diastole till den slutdiastoliska skuldran. En aortainsufficiens har normalt flödeshastigheter > 4 m/s så skalan måste ändras så man ser toppen. Lägre hastigheter talar starkt för att dopplerregistreringen är inadekvat.

Pulsad doppler

Om proben placeras suprasternalt kan aortaflödet mätas med pulsad doppler. Normalt är flödet hela tiden ”framåt”. Om man identifierar en diastolisk reversering talar detta för att AI:n är stor.

Regurgitationsvolym och fraktion

Denna beräknas genom att beräkna slagvolymen över LVOT samt RVOT. För detta krävs att man mäter diameter och flödet över respektive VOT. Skillnaden mellan volymerna är reguritationsvolymen. För att kunna göra dessa mätningar får det inte finnas något signifikant läckage över pulmonalis och diametrarna (LVOT och RVOT) måste kunna mätas adekvat. Regurgitationsfraktionen anger hur procentuellt stor del av slagvolymen regurgitationsvolymen utgör och beräknas (RF=Reg Vao / SV_LVOT x 100).

Effektiva regurgitationsarean (EROA)

Om aortainsufficiensens VTI beräknas med trace från registeringen med kontinuerlig doppler kan den effektiva läckagearean räknas ut med följade ekvation (EROA_ao = Reg V_ao / VTI_AI).

Bedömning

Gradering av aortainsufficiens är svårt och måste baseras på flera olika iaktagelser enligt ovan. Aortaklaffarna är ofta degenererade och förkalkade. Om vänster kammare är dilaterad talar detta för en stor AI.

Behandling

Kronisk insuff utvecklas över lång tid. Patienter med uttalad och symptomgivande AI bör omgående opereras (1). Klaffkirurgi bör komma till stånd innan ejektionsfraktionen sjunkit under 55 procent eller den ekokardiografiskt uppmätta slutsystoliska vänsterkammardimensionen överstiger 55 mm (2). En uttalad förstoring av vänster kammare, definierat som en slutdiastolisk vänsterkammardimension > 75 mm, kan även motivera kirurgisk intervention vare sig patienten är symtomatisk eller ej (1).

När symtom på hjärtsvikt eller angina pectoris börjar uppträda är prognosen dålig om operativ behandling inte kommer till stånd – flertalet av dessa patienter dör inom 2–4 år (1).

Medicinsk behandling med kärlvidgande kan bli aktuellt om inte patienten skall opereras. Betablockerare bör undvikas då förlängningen av diastole ger ökad regurgitation.

Asymtomatiska patienter med uttalad aortainsufficiens som inte uppfyller operationsindikationerna enligt ovan bör kontrolleras såväl kliniskt som ekokardiografiskt 1–2 gånger årligen (1).

Referenser

1. Asplund K, Kärvinge C: Socialstyrelsens riktlinjer för hjärtsjukvård – det medicinska faktadokumentet. Bergslagens grafiska AB, Lindesberg, 2004.