Vanlig orsak till hypokalcemi och sekundär hyperparatyroidism.

Etiologi             

Brist på solljus.

Dåligt födointag eller malabsorbtion.

Rubbningar i D-vitaminomsättningen.

Utredning         

Som vid hypokalcemi. Vid lågt kalcium, lågt fosfas, normalt krea och högt PTH föreligger sannolikt D-vitaminbrist.

Vid osäkerhet kontrolleras halten av 25-OH-D-vitamin som bör ligga > 75 nmol/l för att inte vara för lågt.

Behandling      

Numer finns D-vitamindroppar som olja eller vattenlösligt. Styrkan på D-vitamin kan uttryckas som antingen enheter (E) eller i massa (µg). 1 µg = 40 IE. Doser på minst 50-100 µg/d (2000-4000 E) rekommenderas för att kompensera låga nivåer (1). Överviktiga behöver i regel högre doser medan kraftigt underviktiga snabbare kan komma upp i riskabla nivåer. Dagligt kosttillskott upp till 50 µg (2000 E) anses ofarligt (1).

Särskild försiktighet bör iaktas vid sarkoidos, vissa lymfom och behandling med Waran®. Försiktighet framför allt med kalciumtillskottet gäller vid njurstenstendens, njurinsufficiens, hyperparathyreoidism och behandling med tiaziddiuretika.

D-vitaminbehandling bör inriktas på att uppnå en optimal nivå av 25-OH-D-vitamin, d.v.s. minst 75 nmol/l (enligt senare rön snarare 100 nmol/l) men helst ej överstiga 150 nmol/l. Behandlingen bör således monitoreras med D-vitamin i serum. Ett alternativ är att följa ett stegrat PTH, vid normaliserat PTH torde D-vitaminbristen vara substituerad (2).

Om patienten inte har tendens till njurstenar, njurinsuff eller står på Tiazider kan Kalcipos D forte ges i dubbel dos (1 x 2). I detta läge börjar man närma sig de doser som behövs för att ersätta en D-vitaminbrist.

Referenser

1. Humle M: Behandling av D-vitaminbrist. Läkartidningen 2007.
2. Fureman H: Undervisning, Norrman G 2009.