Autonomt adenom är en äkta neoplastisk förändring i tyroidea. Autonomt nodulus är ett parti i tyroideavävnaden som har bevarat den normala sköldkörtelarkitekturen och saknar histopatologiska karaktäristika för en neoplastisk förändring. Vanligen är ett autonomt nodulus en del av en multinodös struma.

Klinik

Kan ge besvär i form av såväl hypertyreos som lokala symptom. De tyreotoxiska symptomen kommer ofta långsamt.

Diagnos

Tyroideascint ger diagnosen med högt upptag i det autonoma partiet och mer eller mindre upphävt upptag i övriga delar av sköldkörteln. Finnålsbiopsi verifierar diagnosen och skall alltid utföras, även vid varma nodulus (i enstaka fall föreligger en högt diffrentierad cancer) (1) i alla fall om storlek > 1 cm (2). Ofta bildar ett toxiskt adenom relativt sett mer T3 än T4 (1).

Behandling

Indikation för behandling föreligger alltid om TSH är ej detekterbart och vid supprimerat men detekterbart får den kliniska bilden avgöra. Vid resistens > 3 cm i diameter bör behandling utföras.

Radiojodbehandling eller kirurgi är kurativa behandlingsalternativ.

Tyreostatika

Ger lindring av de toxiska symptomen och kan användas inför definitiv åtgärd eller som slutgiltig lösning vid exempelvis demens. Symptomen återkommer när behandlingen avbryts.

Radiojodbehandling

1. Rekommenderas till äldre patienter, patienter med liten resistens och avsaknad av lokala eller kosmetiska symptom. Finnålspunktion skall alltid utföras för säkerställd diagnos. Vid follikulär neoplasi skall alltid radikal kirurgi utföras.
2. Efter behandlingen minskar ofta adenomet successivt i storlek och brukar bli mjukare  med åren.
3. Oftast är patienten eutyroid efter behandlingen, viss risk för hypotyreos finns på lång sikt, ffa vid större adenom som kräver högre behandlingsdos.

Kirurgisk behandling

1. Rekommenderas till yngre patienter, stora resistenser eller vid förekomst av lokala eller kosmetiska symptom. Finnålspunktion behöver inte utföras preoperativt om beslutet kan tas utan denna information.
2. Förbehandling bör ske vid hypertyreos med betablockad eller tyreostatika såsom vid Graves sjukdom (se ovan). Om patienten är eutyroid behövs ingen förbehandling.
3. Ingreppet består i unilateral lobektomi, radikaliteten är viktig.

Uppföljning

Tyroideastatus bör kontrolleras regelbundet med tanke på risk för såväl recidiv som utvecklande av hypotyreos. Scint kan behöva göras någon gång.

Referenser

1. Nyström E: Tyroideasjukdomar hos vuxna. Nycomed AB, Klippan, 2007.
2. Vårdprogram Linköping 2017.