Klinik                

Ofta dominerar stuma som symptom, annars vanligen klassiska hypertyreotiska symptom, ofta mildare än vid Graves. Nytillkommet förmaksflimmer kan hos en äldre patient vara första symptomen.

Diagnos             

Tyroideascint ger diagnosen med högt upptag i det autonoma partiet och mer eller mindre upphävt upptag i övriga delar av sköldkörteln. Finnålsbiopsi verifierar diagnosen och skall alltid utföras, även vid varma nodulus (i enstaka fall föreligger en högt diffrentierad cancer) (1). Ofta bildar ett toxiskt adenom relativt sett mer T3 än T4 (1).

Behandling      

Indikation för behandling föreligger alltid om TSH är ej detekterbart och vid supprimerat men detekterbart får den kliniska bilden avgöra. Vid resistens > 3 cm i diameter bör behandling utföras.

Radiojodbehandling eller kirurgi är kurativa behandlingsalternativ.

Tyreostatika

Ger lindring av de toxiska symptomen och kan användas inför definitiv åtgärd eller som slutgiltig lösning till äldre patienter. Symptomen återkommer när behandlingen avbryts.

Radiojodbehandling

Rekommenderas som förstahandsbehandling om inte särskilda indikationer för kirurgi föreligger.  

Efter behandlingen Ibland kan upprepade behandlingar krävas eftersom delar av körteln kan ha lågt upptag vid första behandlingen. Ställningstagande till ombehandling sker ottast efter c:a 4 månader (1).

Kirurgisk behandling

Rekommenderas vid kosmetiska problem, trycksymptom och malignitetsmisstanke.

Förbehandling bör ske vid hypertyreos med betablockad eller tyreostatika (se ovan). Om patienten är eutyroid behövs ingen förbehandling.

Uppföljning     

Tyroideastatus bör kontrolleras regelbundet med tanke på risk för såväl recidiv som utvecklande av hypotyreos.

Referenser

1. Nyström E: Tyroideasjukdomar hos vuxna. Nycomed AB, Klippan, 2007.