Testsignal               

1 mV skall vid pappershastighet 50 mm/s ge ett utslag i x-led som är 10 mm långt.          

Hjärtfrekvens        

50 – 100 slag/min. Om avvikande takykardi eller bradykardi.

Sinusrytm               

Positiv P-våg i avl I, II, -aVR, aVF och V2-V6.            

Om avvikande nodal rytm, ersättningsrytm etc.

Elaxel                 

< -30 º är vänsterställt. -30 º – 0 º kallas relativt vänsterställd och accepteras om ålder > 50 år.

0 (om < 50 år) – 90º anses normalt

> 90 º är högerställt                      

Avvikande elaxel kan bero på hypertrofi (hö eller vä). Om avvikande elaxel utan tecken till hypertrofi troligen fascikelblock av typen LAH (vänsterställd) eller LPH (högerställd).

P-vågor

Bredd < 120 ms, om förhöjt vä förmaksförstoring (P-mitrale).

Amplitud < 0,25 mV, om förhöjt hö förmaksförstoring (P-Pulmonale).

PQ-tid

Normalt 120 – 200 ms (om yngre än 60 år). 120 – 220 ms (om äldre än 60 år).                                                                     

AV-block I om lång. Preexitation om kort.

QRS-duration   

Normalt ≤ 90 ms

Ledningshinder ≤ 110 ms

Skänkelblock ≥ 120 ms

QT-tiden            

max 400 ms om puls 70. För varje 10 över 70, dra av 20 ms. För varje10 under 70, lägg till 20 ms

Hos patienter med hjärtfrekvens 60-90 slag i minuten bestäms QTc enligt Bazetts formel: (QTc=QT i sekunder delad med roten ur föregående RR-intervall i sekunder [QTc=QT√RR]) (1). Vid en hjärtfrekvens ≤60 slag i minuten används okorrigerat QT-intervall.

QT-tiden bör mätas i 3–5 konsekutiva slag i avledningarna II, V5 och V6, och medelvärdet från den längsta avledningen används.

Normalt överstiger QTc inte 440 ms hos män och 460 ms hos kvinnor. Det kan ibland vara svårt att mäta QT-tiden; men en QTc-tid ≥480 ms utan annan förklaring anses vara patologisk. Vid grenblock antas QTc >500 ms vara patologiskt (1).               

Förlängd QT-tid syns vid bla hjärtsvikt, elrubbningar, viss läkemedelsbehandling samt kongenitalt (långt QT-syndrom).

Kort QT-tid ses vid digitalisbehandling och hyperkalcemi.

Patologisk Q-våg                          

≥ 40 ms (≥2mm) eller

≥25% av R-vågen

Breddökad Q-våg i  avl III har ingen patologisk betydelse om det inte samtidigt föreligger en minst 0,03 s bred Q-våg i avl aVF. Q-våg i alla tre diafragmala avledningar räknas som patologiskt.

Q-våg finns normalt i vänstersidiga avledning (septums depolarisation). Kan också finnas i V1 men aldrig i V2.    

Patologisk Q talar för genomgången infarkt.

VAT

< 30 ms V1-V2

< 50 ms V5-V6      

Förlängd VAT talar för hypertrofi.

ST-höjning        

>2mm i V1-4 (förutsatt uppåt konkav),

>1mm i extremitetsavl och V5-6                                                                       

ST-höjning förekommer vid aktuell transmural infarkt men också ibland vid genomgången Q-vågsinfarkt (med aneurysm), Brugadas syndrom och generellt vid perikardit.

Referenser

1. Jensen S, Stattin E, Rydberg A: Långt QT-syndrom kan behandlas effektivt. Läkartidningen 2007;104:2866-2870