Indikation        

Misstanke om underproduktion av ADH (diabetes insipidus).

Provtagning    

Följande är saxat från boken Endokrinologi (1):

1. Provet börjar kl 20 kvällen före vid måttlig polyfuri (< 6 liter) eller kl 07 samma morgon vid uttalad polyuri (> 6 liter). Törstprovet inleds med att patienten kissar och därefter vägs. Total fasta tills avslutat törstprov. Startprover: Na, K, Krea, Ca, Alb, Glukos, P-Osm, U-Osm, ADH, U-Na, U-K.
2. Från kl 08 och varje timme tills avslutat prov bestäms U-volym, U-Osm och patienten vägs.
3. Från kl 10 och varannan timme bestäms P-Osm.
4. Törstprovet avslutas då patientens viktförlust > 3% eller då U-Osm är oförändrat ± 30 mOsm/kg i tre konsekutiva prov.
5. När törstprovet avbryts tas: P-Osm, U-Osm, Na och ADH.
6. Därefter görs Minirintest enligt följande: Injicera 4 ug Minirin sc. Låt patienten 1 tim efter injektionen kasta vatten och kasta bort urinen. 3 timmar efter Minirininjektionen kastar patienten vatten och U-Osm bestäms.

Tolkning           

Psykogen polydipsi: U-Osm är alltid > P-Osm efter törst. Ofta ej normal U-konc-förmåga (> 800 mosm/kg). P-ADH stiger efter törst. U-Osm väsäntligen oförändrat efter törst.

Central diabetes insipidus: U-Osm < P-Osm och P-ADH oförändrat lågt efter törst vid total ADH-brist. U-Osm ökar med > 50% efter Minirintillförsel. Vid partiell ADH-brist är U-Osm > P-Osm och U-Osm ökar < 50% efter Minirin.

Nefrogen diabetes insipidus: U-Osm > P-Osm och U-Osm ökar inte efter Minirin vid total nefrogen DI. P-ADH är ofta högt redan från start (kan vara lågt) och stiger till ännu högre nivåer efter törst. Vid partiell nefrogen DI kan bilden vara identisk med den vid partiell central DI frånsett att ADH-nivåerna oftast är högre.

Observera att P-Osm måste vara > 295 mOsm/kg för adekvat stimulering av ADH.

Referenser

1. Werner S: Endokrinologi. 2 ed. Liber, Ljubljana, 2007.