GHRH- och Arginin-test (kombinerat)
Indikation
Misstanke om GH-brist.
Risker
Bör inte utföras på patienter med leverskada, njursvikt eller acidos.
Provtagning
Patienten anländer fastande till mottagningen. GHRH infunderas sopm bolus i dosen 1 μg/kg iv direkt följt av infusion av Arginin (0,5 g/kg, maxdos 30 g) under 30 minuter (1, 2). GH analyseras från minus 30 och minus 15 minuter och var 15:e minut i 90 minuter från start av GHRH-injektionen (1). Senare studier har visat att GH alltid ger lägst värde efter 30-60 min vilket har gjort att somliga endast tar prov vid 30, 45 och 90 min (2).
Tolkning
GH-maximum < 9 ug/l talar för svår GH-brist (1). Även vid detta test minskar svaret vid stigande BMI. Eftersom GHRH stimulerar hypofysen direkt finns risk för falskt normala svar vid GH-brist av hypotalamiskt ursprung, exempelvis efter strålbehandling.
Man har dock sett att patientens vikt påverkar svaret avsevärt med sjunkande svar ju högre BMI är. Man tror att ändrade nivåer av Gherelin, neuropeptid Y och Leptin kan spela roll (2). Även kroniskt förhöjda nivåer av fettsyror och hyperinsulinism tros påverka.
Nedanstående tabell anger cut-off nivåer stratifierat efter BMI (2) med ”total pituitary hormon deficit, TPHD” = minst 3 sviktande hormonaxlar som golden standard. Notera att cut-off nivåer även anges för sensitivitet 95% respektive specificitet 95%:
BMI < 25 | 11,5 ug/l | 7,9 ug/l | 2,3 ug/l |
Sensitivitet | 98,70% | 95% | 54,50% |
Specificitet | 83,70% | 86% | 95% |
BMI ≥ 25 – < 30 | 8,0 ug/l | 9 ug/l | 1,5 ug/l |
Sensitivitet | 96,70% | 95% | 52,90% |
Specificitet | 75,50% | 76,90% | 95% |
BMI ≥ 30 | 4,2 ug/l | 4,7 ug/l | 1,0 ug/l |
Sensitivitet | 93,50% | 95% | 58,70% |
Specificitet | 78,30% | 73,50% | 95% |
Skillnader kan föreligga i analysmetod vilket kan medföra behov av andra cut-off nivåer lokalt (2).
Referenser
- Werner S: Endokrinologi. 2 ed. Liber, Ljubljana, 2007.
- Corneli G et al: The cur-off limits of the GH-response to GH-releasing hormone-arginine test related to body mass index. Europeen Journal och Endocrinology (2005) 153, 257-264.