Ökar i förekomst vid bindvävssjukdomar. Standardmetod är immunoflourescens (IF). Man kan särskilja olika flourescensmönster såsom homogent, kornigt, nukleolärt samt centromermönster.

Positiv ANA indikerar inflammatorisk bindvävssjukdom. Ju högre titern är desto starkare är korrelationen till sjukdom. Titern korrelerar däremot inte till sjukdomsaktiviteten eller prognos.

Positiv ANA förekommer också vid

1. Vissa kroniska infektion (exempelvis TBC)
2. Kroniska leversjukdomar.
3. Friska individer, vanligare hos kvinnor (positiv ANA i titer 50-100 eller högre förekommer hos 5% av befolkningen).
4. Frekvensen ökar vid stigande ålder.

Fyra olika flourescensmönster har beskrivits, dessa ger dock bara ledtrådar om vilket tillstånd det handlar om och endast specifik antikropp som korrelerar till sjukdom

1. Homogent (SLE)
2. Kornigt (SLE)
3. Nukleolärt
4. Centromermönster

ANA med homogent eller kornigt mönster förekommer i 95-99% av fallen av obehandlad SLE. Neg ANA utesluter således närmast diagnosen.

Förekomst av SSA vid SLE är associerat med AV-block III hos fostret.

Förekomst av centromerer vid systemisk skleros är associerad med CREST-typ, däreomt är scl-70 associerad med med mer diffusa typen.

Referenser

1. Ganrot P, Grubb A, Stenflo J: Laurells Klinisk Kemi i praktisk medicin. 7 ed. 1997.