Premenstruellt syndrom (PMS)
Premenstruellt syndrom är mycket vanligt hos kvinnor i fertil ålder, upp till 50 % har besvär och omkring 3 % svåra sådana. Det uppskattas att ungefär 10 % av svenska kvinnor önskar någon slags behandling för besvären.
Förändringar i ovarialhormonerna under menstruationscykeln inverkar på neurotransmittorer i det centrala nervsystemet, vilket kan leda till psykisk påverkan. En obalans mellan dessa hormoner kan också orsaka de mera kroppsliga besvären vid tillståndet. Möjligtvis frisätts även någon etiologiskt viktig substans från corpus luteum.
Symtom:
- Psykiska symtom
– Humörförändringar
– Depression
– Irritabilitet
– Migrän
– Suicid
- Vätskeretentionssymtom
– Svullnadskänsla
– Ödem/Oliguri (ovanligt)
- Bröstsymtom
– Ömhet
– Förstoring/Tyngdkänsla
– Smärta
- Gastrointestinala symtom (relativt ovanligt)
– Illamående/Kräkning
– Obstipation
– Diarré
De psykiska och fysiska besvären är som värst 3-4 dagar premenstruellt och ibland svåra även vid ovulationstid. Efter att menstruationen börjat, klingar de snabbt av. Premenstruellt syndrom fordrar för sin uppkomst en regelbunden menstruationscykel.
Fall med uttalad psykisk nedstämdhet som huvudsymtom brukar subklassificeras som premenstruell dysfori.
Diff.diagnos: Depression och annan psykisk sjukdom
Utredning:
- Anamnes
- Allmän fysikalisk och gynekologisk undersökning
- Registrering av symtom under menstruationscykeln med skattningsschema och kalender
- Provtagning för hormonell utredning, t ex för tyreoidasjukdom brukar inte behövas i typiska fall
Behandling:
Ett flertal behandlingar har prövats vid tillståndet, vilket reflekterar åkommans oklara genes.
Placebo hjälper i 70-80% av fallen.
- Information
– Vid lätta besvär behövs oftast inte någon medikamentell behandling utan bara allmän upplysning
- Psykoterapi
– För att reducera underliggande psykologiska problem och öka toleransen för PMS
- Diet (främst premenstruellt)
– Äta lite och ofta (för att hålla konstant b-glukosnivå)
– Reducera mängden salt och alkohol
- Farmakologisk behandling
– Vitamin B6
- Bättre än placebo. Cofaktor i neurotransmittorsyntes. (100mg/d)
– Spironolakton (Aldactone®, Spirix®, Spironolakton®, Spiroscand®)
- Spironolakton har inte bara diuretisk effekt, utan motverkar även progesterons inverkan i det centrala nervsystemet. Rekommenderad dos är 100 mg till natten p.o premenstruellt under de dagar, när patienten mår dåligt.
– Bromokriptin (Pravidel®)
- Dopaminagonist med prolaktinhämmande egenskaper
- Vid cykliska bröstsmärtor som huvudsymtom har man ofta hjälp av bromokriptin i dosen 2,5 mg 1-2 gånger dagligen p.o.
– Ovulationshämning
- Den hormonella behandlingen av premenstruellt syndrom syftar till att genom ovalutionshämning förhindra uppkomsten av corpus luteum och därigenom bildandet av produkter som kan orsaka symtom.
- Kontinuerligt gestagen är mindre lämpligt, då det inte säkert medför anovulation och en bibehållen östradiolproduktion snarast gör att patienten mår sämre. Gestagenet självt kan också ge negativ psykisk påverkan.
- Kombinerade P-piller ger ovulationshämning, men de ingående hormonerna kan i sig orsaka symtom som vid premenstruella besvär.
– GnRH-agonister
- I låg dos kan GnRH-agonister, t ex buserelin (Suprefact®) 0,2 mg x 2 intranasalt ge god effekt mot premenstruella symtom. Någon risk för osteoporos med denna låga dos föreligger knappast. För att undvika utveckling av endometriehyperplasi bör gestagentillägg med medroxiprogesteron (Cykrina, Gestapuran, Provera) ges i cirka 12 dagar som tabletter i dosen 5-10 mg dagligen var tredje månad.
– Antidepressiv behandling
– Serotonin-återupptagshämmare har visat sig ha god effekt mot premenstruell dysfori. Med snabbverkande sådana preparat, t ex sertralin (Zoloft®) i dosen 50 mg per dag, behövs oftast bara behandling under lutealfasen (cyklisk behandling).