Ovarialcancer
Maligna tumörer som utgår från äggstockarna. Ovarialcancer är den femte vanligaste kvinnliga cancern. Varje år upptäcks i Sverige 900 fall. Två tredjedelar av patienterna har disseminerad sjukdom intraabdominellt vid diagnostillfället.
Cancer utgången från bukhinnan (peritonealcancer) liknar ovarialcancer både histologiskt och kliniskt och behandlas på samma sätt.
Ovarialcancer startar i epitelet på ovariernas yta och sprids därefter enligt dessa banor:
– Direktöverväxt till närliggande vävnad
– Via bukvätska ut i bukhålan
– Via lymfbanor främst till retroperitoneala lymfkörtlar och bäckenlymfkörtlar
Riskfaktorer
– hög ålder
– ärftlighet (ovariecancer el. bröstcancer)
– tidigare bröstcancersjukdom (BRCA1 och 2)
Minskad risk att utveckla ovarialcancer ses hos kvinnor som haft flera graviditeter eller använder kombinerade p-piller (hämmar ägglossning).
Symtom:
Ovarialcancer brukar kallas för bukens ”tysta” tumör eftersom diagnosen oftast ställs sent.
Vanliga symtom:
– Tyngd- och fyllnadskänsla i buken
– Ökat bukomfång (p g a ascites)
– Urinträngningar
– Rubbningar i tarmfunktionen
Ovanliga symtom:
– Dålig aptit
– Trötthet
– Feber
– ”knöl” i buken.
– Akuta bukproblem med peritonitbild (främst vid blödning el. ruptur)
– Ovanligt (< 5%) är också gynekologiska symtom
Utredning:
- Allmän kroppsundersökning
– buk
– lymfkörtlar (vänster fossa supraclavicularis och ljumskar)
- Gynekologisk undersökning
- Vaginal ultraljudsundersökning
- Ett värdefullt laboratorieprov är CA-125 i serum.
– Diagnostiskt hjälpmedel
– Markör på sjukdomsaktivitet
- Lungröntgen och CT buk ska ingå i utredningen.
- Prov från ascites
- Därefter utförs oftast en laparatomi för att erhålla en säker diagnos.
- DNA-analys
De vanligaste histologiska undergrupperna är:
– Seropappillära (40-55%)
– Mucinösa (10-15%)
– Endometroida (15-20%)
– Klarcelliga (5-10 %)
– Odifferentierade (8-10%)
– Blandad epitelial (3–5%)
– Malign Brennertumör (Ovanlig)
Stadium I – tumören begränsad till ovarierna
I a = ett ovarie
I b = båda ovarierna
I c = sprucken kapsel, växt ut på ytan eller positiv cytologi på sköljvätska från bukhålan.
Stadium II – spridning till bäckenet
II a = uterus, tuba (-orna)
II b = andra vävnader i bäckenet
II c = positiv cytologi på sköljvätska, ascites
Stadium III – spridning i buken
III a = mikroskopiska peritoneala metastaser
III b = makroskopiska peritoneala metastaser ≤ 2 cm
III c = makroskopiska peritoneala metastaser > 2 cm
Stadium IV – spridning utanför bukhålan
Behandling:
– Högt differentierade och ej klarcelliga stadium Ia och Ib
- operation enbart
– Lågt/medel differentierade och klarcelliga stadium Ia och Ib och alla andra Stadium
- operation + cytostatika
– Förutom cytostatika har också olika hormonbehandlingar visat viss effekt vid återfall av ovarialcancer. Antiestrogen (Tamoxifen, Nolvadex) och progesteron (Farlutal, Provera) kan prövas.
– Strålbehandling kan vara värdefullt om ett återfall finns inom ett begränsat område eller ger lokala symtom.
Vidare
handläggning: Klinisk undersökning med gynekologisk kontroll i 5 år rekommenderas
Förhöjning av CA-125 är ofta ett tidigt tecken på recidiv och har blivit ett värdefullt hjälpmedel i uppföljningen. Det finns dock andra orsaker än återfall till förhöjt CA-125.
Prognos: De viktigaste prognostiska faktorerna är stadium, tumörutbredning/volym före primärkirurgi,
kvarlämnad tumörvolym efter primärkirurgi, differentieringsgrad, ålder vid diagnos, typ av
kemoterapi. Fem-års-överlevnaden enligt
Annual Report 2001 är för stadium I: 85%, stadium II: 67%, stadium IIIA: 59%, stadium IIIB:
40%, stadium IIIC: 29% och stadium IV: 17%.