Hepatisk encefalopati (PSE) är ett reversibelt neuropsykiatriskt tillstånd som ses vid både akut och kronisk leversvikt.

Patogenes

Neuropatologiskt karakteriseras hepatisk encefalopati av förändringar av astrocyterna såväl morfologiskt som funktionellt. De histologiska förändringarna är av Alzheimer typ II-karaktär. Förändrat uttryck av flera gener som kodar för neurotransmittorproteiner i hjärnan, vilket resulterar i ökad extracellulär koncentration av hjärnglutamat och ett ökat uttryck av monoaminoxidat.

Beror på toxisk effekt av ammoniak eller mangan. Båda dessa ämnen neutraliseras normalt i levern, men ackumuleras vid encefalopati i hjärnan. När cellerna exponeras för ammoniak och mangan leder detta till förändrat uttryck av bensodiazepinreceptorer av perifer typ.

Behandling

Den grundläggande behandlingen är Laktulos i en sådan dos att patienten har två halvfasta avföringar per dag (minskar ammoniakkoncentrationen i kroppen). Vid persisterande encefalopati kan T Metronidazol 200-400 mg x 2 po övervägas. Undvik bensodiazepiner då dessa kan utlösa encefalopati.

Proteinreducerad kost ges i akuta situationer eller vid mycket svårbehandlad encefalopati.

Vitaminsubstitution kan bli akutellt.

Levertransplantation är den slutgiltiga lösningen.