Psykiatriskt tillstånd av mer diffus och långvarig ångestbenägenhet, såsom att bekymra sig irrationellt för olika saker, att förvänta sig komplikationer och bekymmer i olika vardagliga aktiviteter och att någon svår händelse skall inträffa. Tillståndet åtföljs av mental och muskulär spändhet samt kroppsliga ångestreaktioner, förmedlade via de sympatiska och parasympatiska nervsystemen, ångest. Livstidsprevalensen 5 – 8 %. Kvinnor drabbas dubbelt så ofta av GAD som män.

Diagnos

Enligt DSM-IV-TR framhålles grunddraget, överdriven rädsla och oro inför ett antal olika händelser eller aktiviteter flertalet dagar under minst sex månader och svårigheter att kontrollera sin oro.

Minst tre av följande sex ångestdelsymtom skall finnas:

• Vara rastlös, uppskruvad och på helspänn
• Blir lätt uttröttad
• Koncentrationssvårigheter eller blockeringar i tänkandet
• Irritabilitet
• Muskelspändhet
• Sömnstörning (svårt att somna, täta uppvaknanden eller orolig sömn)

Vid GAD finns en ångest, som patienten upplever som irrationell

Diff.diagnos

• Panikattacker/Paniksyndrom
• Social fobi
• Depressionssyndrom
• Posttraumatiska stressyndrom (PTSD)
• Anpassningsstörning och reaktion på svår stress (realångest)

Utredning

Sedvanlig

Behandling

Lindrig ångest

1. Antidepressiva
   • Paroxetin (Seroxat®, SSRI-medel)
   • Venlafaxin (Efexor Depot®, SNRI-medel)
   • Sertalin (Zoloft®)
   • Escitalopram (Cipralex®)
2. Andra SSRI ev med tillägg av betablockad
3. Kognitiv beteendeterapi
4. Ospecifika behandlingsformer
   • Avslappningsinlärning (olika tekniker)
   • Ökad kroppskännedom
   • Massage
   • Sjukgymnastik

Svår ångest

Bensodiazepiner (helst med behandlingsuppehåll 1 d/v, 1 v/mån och 1 mån/år)

–        t.ex Alprazolam (Xanor®) Initialt ges 0,25-0,5 mg x 3, underhållsdos 0,5-3 mg x 3