Njurfysiologi

sep 23rd, 2009 | Filed under Fysiologi, Nefrologi, Njurfysiologi

Hos unga friska uppgår det renala blodflödet (RBF) till 1,2 l/min vilket motsvarar ungefär 25% av hjärtminutvolymen. Den glomerulära filtrationshastigheten (GFR) uppgår till 125 ml/min. Urinproduktionen är i sin tur 1 ml/min.

Angiotensin II har en mer uttalad konstringtiv effekt på den efferenta (leder från glomerulus) än den afferenta arteriolen. Denna mekanism håller uppe GFR trots att den renala resistensen ökar.

 

Proximala tubuli

 

I proximala tubuli resorberas 75% av den ultrafiltrerade vätskan. Även största delen av ultrafiltrerad glukos och aminosyror resorberas i här. Vidare sker en viktig del av pH-regleringen här. Med hjälp av enzymet karbanhydras resorberas NaHCO3 vilket håller nere pH. Karbanhydrashämmare verkar genom att blockera bikarbonatresorbtionen här vilket sekundärt leder till minskad vätskeresorbtion här.

 

Henles slynga

 

Här resorberas NaCl aktivt med hjälp av Na/K-pump. Slyngan har däremot låg permeabilitet för vatten vilket leder till en koncentrationsgradient som senare utnyttjas för koncentration av urinen.

Loopdiuretika hämmar Na/K-pumpen vilket leder till minskad koncentrationsgradient och minskad förmåga att koncentrera urinen vilket i sin tur leder till ökad urinmängd.

Vidare kommer en stor vätskevolym med hög Na-koncentration nå distala tubulus, vilket i sin tur ökar Na-diffusionen här, som i sin tur ökar sekretionen av K. Detta ligger bakom hypokalemin som kan ses i samband med höga doser Loopdiuretika.

 

Distala tubuli

 

Na resorberas och K utsöndras till lumen. Tiaziddiuretika hämmar denna mekanism vilket leder till ökad utsöndring av Na vilket drar med sig vatten. Mekanismen till hypokalemin är den samma som för Loopdiuretika.

 

Samlingsrören

 

I huvudcellen resorberas Na via kanaler som finns på cellens luminala sida. Kopplat till detta secerneras K. Amilorid blockerar dess Na-kanaler vilket indirekt leder till minskad K-sekretion. 

På huvudcellens basolaterala sida transporteras Na ut ur cellen samtidigt som K transporteras in i cellen via en Na/K-pump, vilken driver Na-resorbtionen. Denna mekanismen står under inflytande av aldoseron som såväl ökar antalet luminala kanaler som mängden Na/K-pumpar. Spironolakton hämmar aldosterons effekt vilket leder till att Na-resorbtionen och K-sekretionen minskar.

Här sker även styrningen av urinens koncentration som hos människa kan variera mellan 50 och 1400 mosmol/kg. Antidiuretiskt hormon (ADH) styr koncentrationen genom att öka vattenpermeabiliteten i samlingsrören med hjälp av aquaporiner. Hög vattenpermeabilitet leder till att vattnet resorberas aktivt med hjälp av den koncentrationsgradient som byggs upp i Henles slynga. ADH-frisättning stimuleras av hög P-osmolalitet (via osmoreceptorer i närheten av nucleus supraopticus) och låg blodvolym (via förmaksreceptorer).

 

Juxtaglomerulära apparaten

 

Härifrån frisätts Renin vid hypovolemi och lågt blodtryck. Renin spjälkar fritt cirkulerande Angiotensin till Angiotensin I som i sin tur spjälkas till Angiotensin II i lungan av angiotensin convertin enzyme (ACE) Angiotensin II har flera effekter: 1) Ökning av den perifera resistensen, 2) Renal vasokonstiktion och Na-retention, 3) Stimulering av Aldeosteronfrisättning vilket i sin tur leder till Na-resorption och K-sekretion.