Eftersom denna information är intressant såväl vid diagnostik av bensvullnad som för att bestämma behandlingstidens längd vid lungemboli respektive DVT har den fått ett eget PM.

Risksfaktorer för förvärvad hemofili

1. Utan trombofili, normalt utfall av koagulationsutredning. 0,1% årlig risk för första trombos. 2-5% årlig risk för återinsjuknande.
2. Tidigare VTE. 10% får ny trombos inom första året, därefter 5-7% per år.
3. Ålder. Hos barn är risken 1/100 000 per år, hos unga vuxna 1/10 000, hos män över 70 år 1/100.
4. Manligt kön. Män har 60% större risk än kvinnor.
5. Rökning.
6.  Långdistansresor. Över 4 timmar medför fördubblad risk.
7. Övervikt. BMI > 30 kg/m2 ger en 2-3 ggr ökad risk.
8. Internmedicinska patienter, immobilisering. Sängläge i minst 4 dagar ger ökad risk. Samtidig cancer eller tidigare trombos ger högre risk. Risken kan halveras med LMWH.
9.  Varicer. Infektion. Dehydrering. Primär polycytemi, trombocytos.
10.  Stroke. Hjärtsvikt. SLE. IBD. Nefrotiskt syndrom.
11.  Cancer. 20% av patienterna med VTE har känd cancer. 40% av de patienter med cancer som får trombos har en metastaserad sjukdom.
12. Multitrauma. C:a 50-60% utna profylaktisk behandling.
13. Kirurgi. C:a 30-50% utan profylaktisk behandling.
14. P-piller. Med östrogen ökar risken för både arteriell och venös trombos c:a 2-5 ggr.
15. Östrogenbehanlding vid menopaus. 2-5 ggr ökad risk.
16. Graviditet. Risken ökar 10 ggr till c:a 1/1000.
17. Psykofarmaka.

Påvisad hereditär hemofili

1. APC-resistens (Faktor V Leiden)
2. Protrombingenmutation
3. Lupusantikoagulans och/eller kardiolipinantikroppar
4. Antitrombin-, Protein S- och Protein C-brist
5. Förhöjda nivåer av faktor VIII, IX eller XI

Referenser

1. Själander et al: Trombosutredning – bara när patienten har nytta av resultatet. Läkartidningen 2010:10 vol 107; 679-681.